Taubesällskapet i Skåne
c/o Lars Närwall
Regementsgatan 52 A, lgh 2801
217 48 Malmö

Biografi

EVERT TAUBE 1890-1976
En kortfattad biografi.

1890: 12 mars föds Evert Taube i Göteborg, nummer fyra av totalt tretton barn.
Fadern är sjökaptenen Carl Gunnar Taube, som är fyrmästare på Vinga där familjen bosätter sig.

1897: Dags för Evert att börja i skolan på Vinga.

1904-05: Familjen flyttar in till Göteborg. Evert går en kort tid i skola i Malmö och därefter
Latinläroverket i Göteborg.

1906: Familjen flyttar till Kustens varv. Evert hoppar av gymnasiet och börjar studera konst
hos Carl Wilhelmsson på Valand och hos teatermålarna på Storan.

1907: Evert ger sig iväg till Stockholm för att utbilda sig till konstnär. Hankar sig hjälpligt fram och försöker
komma in på Konstakademien, men får inte ekonomiskt stöd hemifrån.

1908: Evert går till sjöss och första resan blir ombord på s/s Australic med destination bl a till Australien.

1909: Tillbaka i Stockholm där han lever bohemliv med konstnärsvänner.

1910: Evert påbörjar konststudier i London men tvingas åter gå till sjöss.
Denna gång med s/s Princess of Wales med destination Sydamerika. Han stannar nära fem år
i Argentina och försörjer sig som tecknare och journalist i Buenos Aires.
Arbetar vid kanalbyggena på Pampas och järnvägsbyggena kring Cordoba,
är spårvågnskonduktör, flasksköljare m m. Evert får också dubbelt medborgarskap, d v s både svenskt och argentinskt.

1915: Första världskriget bryter ut tvingar Evert att resa hem för att göra värnplikt.
Efter sommaren i Bohuslän återvänder han till Stockholm och fortsatta målarstudier.

1916: Gör värnplikt vid flottan. Debuterar litterärt i tidskriften Strix med historien om
”Lättmatros Karl Gustav Anderssons hemlighet”.

1917: Efter hemförlovningen från värnplikten för Evert ett ambulerande liv som konstnär och skribent
i Stockholm och på Västkusten. Möter Albert Engström, vilken blir hans läromästare och store idol – även ett slags andra far. Evert skriver sig och bor ofta hos Engströms i Grisslehamn, och är en tid förlovad
med dottern i huset, Malin.

1918: Evert gör debut som scenartist i Smögen, och som författare med prosaboken ”Inte precis om kvinnorna”.

1919: Den första vissamlingen, kommer ut: ”Sju sjömansvisor och Byssan Lull”.

1920: Evert träffar konstnärinnan Astri Bergman i Paris och förälskelse uppstår. De förlovar sig i Florens, men Astri blir hemkallad av sin far, förlovningen och förbindelsen bryts för fyra år.
Under den perioden är Evert en kort tid förlovad med Margita Alfvén, dotter till tonsättaren Hugo Alfvéns.

1922: Evert gör en seglats från Stockholm till Bohuslän, tillsammansmed konstnären Kurt Jungstedt
och lillebror Gösta. Detta utgör underlaget till  genombrottsboken, ”På kryss med Ellinor”.
Evert gör sig ett namn som visartist och far på riksturné.

1924: Evert instiftar sällskapet Pax Aurea, vilket sker på ”Den Gyldene Freden”.
Han återförenas med Astri och de förlovar ånyo sig på hösten.

1925: Astri och Evert gifter sig i Jacobs kyrka. Bröllopsfesten avhålls på Freden,
bröllopsresa till Italien.

1926: Äldste sonen, Per-Evert, föds.

1928: Under ett halvår gör Evert en resa med m/s Mirrabooka till Sydamerika, USA och Australien.

1930: Dottern Ellinor kommer till världen.

1931: Evert diktar, vad som sedermera kommer att betraktas som Sveriges andra nationalsång – ”Calle Schewens vals”, på Håtö svansar i Stockholms skärgård. Låten blir en s k ”evergreen”.

 1934: Tredje barnet, sonen Sven-Bertil föds. Evert försörjer familjen mest med konserter,
tidningsartiklar och föredrag.

1936: Evert är med och bildar samfundet Visans Vänner.

1937: Sommarhuset Sjösala vid Stavsnäs i Stockholms skärgård byggs.
Här finner Evert ro att skriva, och snart föds figuren Rönnerdahl, han utan förnamn.
Evert gör också upprepade resor till bl a San Remo som ger nya intryck till hans skrivande.

1942: Under krigsåren bor Evert ofta på Ängön i Bohuslän där han får inspiration
till nya visor och böcker. Han känner sig också bra till hälsan under vistelserna i Bohuslän.

1945: Andra resan till Argentina, Evert återser bl a ”Carmencita” – diktens Carmencita.

1948: Under efterkrigsåren försörjer sig Evert på konsertturnéer runt Skandinavien. Han gör också
en långresa med dottern Ellinor till Mellanamerika.

1950: Evert tar emot Svenska Akademiens Bellmanspris på sin 60-årsdag, den 12 mars.

1951: Evert finner sitt tusculum vid Medelhavet, La Petite Reserve i Antibes.
Hit ska han återvända regelbundet varje år ända till 1970 och här får han ny inspiration som prosaförfattare.

1952: Gör en resa till Guatemala.

1955: Den store miljökämpen Evert, leder opinionen mot avfallsdumpning i Riddarfjärden. Debuterar också i TV.

1958: Ingriper för att rädda Mosebacke och Södra Teatern i Stockholm.

1960: Evert får Samfundet ”De Nios” stora pris. Instiftar tillsammans med tidningen Vi
Taube-stipendiet och blir själv första stipendiaten på sin 70-årsdag.

1961: Evert får Fröding-stipendiet. Uppträder för första gången på Gröna Lund.

1964-65: För en TV-serie återvänder Evert för tredje gången till Argentina.
Inspelningar till serien görs även i Frankrike, Italien, Brasilien och Sverige.

1966: Evert blir filosofie hedersdoktor vid Göteborgs Universitet – Doktor Taube, i fortsättningen, om jag får be.

1969: Sista stora Sverigeturnén. Sjösala ödeläggs i en mordbrand.

1970: Evert väljs in i Musikaliska Akademien.

1971: Evert uppträder på Liseberg, sista besöket i Göteborg.
Skriver visan ”Änglamark” till filmen ”Äppelkriget”.

1972: Konstutsättningen ”Tre syskon Taube”: Evert, Karin och Märta visas på Kronhuset i Göteborg.

1973: Sista framträdandet på Gröna Lund.

1974: En ny visa av Evert publiceras i tidningen Vi. ”Balladen om Midsommarön”.

1975: När Evert fyllde 85 år, den 12 mars 1975, kom en poetisk hyllning från Hasse och Tage:
Snödroppar niger i vårliga backar
och vassarna vaggar och bugar och tackar.
Det stiger ett fyrfota leve från djuren
som tack vare Dig finns kvar i naturen.
Om vår goda vilja var lika stark
så vore jorden en Änglamark.


1976: Evert Taube går ur tiden den 31 januari på Saltsjöbadens sjukhus.

Han begravs på Maria kyrkogård i Stockholm. (Den 31 januari är för övrigt samma datum som Fritiof Nilsson Piraten gått bort fyra (4) år tidigare.)

 

KÄLLOR: Bl a Inga-Britt Fredholms bildbiografier, Taubesällskapet i Stockholm m m.